Annas blogg

Har vart på begravning idag, tungt å ledsamt men ändå skönt! 
Å den var så fin!

Men det kändes konstigt, hela släkten var samlad men du var inte där.  Du å dina eftertänksamma komentarer.
Eller på sätt å vis var du det, fast inte på det sätt vi ville.
Istället var alla samlade för att sörja å minnas dig...    =´(

Varför får vi väl aldrig svar på....
(även om vi har våra aningar, så kommer vi aldrig å få veta)

Varje gång jag åker förbi den där platsen (vilket är rätt ofta) så funderar man varje gång på;
Vad tänkte du på Jimmy? Vad tänkte du när du åkte här den dära natten? Vad fick dig att ta klivet över?

Det känns helt overkligt, känns som om vi när som helst kommer att springa på varann på stan igen.
Men innerst inne vet jag att det gör vi aldrig mer.  =´(


Du var så go, glad å snäll, så himla genomsnäll å som du själv skrev (om dig på msn) 
" Kropp av stål - Hjärta av guld"  





Jimmy, du kommer alltid ha en plats i våra hjärtan...




Detta var sista bilden som togs av dig Jimmy...
Nåra timmar innan....
Vad tänkte du här? hade du redan bestämt?
 Eller?



Vi kommer alla att få lära oss leva med ett frågetecken....






(jag vet att det är många som känner för å om detta å har det värre än mig,
men jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig)