Nästan...

Åh, vad sööt hon var, ja Lovisa alltså. =)
Å vad kul det  var å se hur katterna reagerade, de var hemskt nyfikna å hade gärna hoppat upp i stolen till Lovisa om vi inte föst iväg dem... Men sen höll de sig på avstånd, men ändå tillräckligt nära för att kolla vad hon gjorde!


Nu sitter jag å Martin å Robert i soffan å snackar å kollar på tv, dricker lite grann, å ja tar det lugnt..
Var meningen att vi, jag å Martin skulle ut,
hade gjort oss iordning å var på hugget, men Ducken dröjde så med svaret om när vi skulle komma över,
så vi tröttna...
Å lika bra var väl det,
rätt skönt å bara sitta å snacka å ta det lugnt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0